a.a

Det här är så roligt. Att jag och JK sitter, helt tacosfeta, och sjunger dansbandsklassiker med tillhörande dansrörelser är väl inte sådär sensationellt roligt. Inte heller det faktum att jag vänder mig om och blottar mitt spritsvullna ansikte (alltid vacker, alltid vacker, alltid vacker - varje dag framför spegeln) väcker mina smilgropar. Men det är Johannas desperata ansiktsuttryck som får mig att kvida som aldrig förr.

London pal vill att jag ska anta hennes utmaning, men jag vill bara se på Skins och Beverly Hills. Har förövrigt hela första säsongen av sistnämnda serie; happy little party girl. Men London pal blir pissed (internationel little party girl) och jag gillar att behaga. Så, jag ska tydligen öppna fjärde bildmappen, publicera fjärde bilden och därefter dela med mig av denotationer och konnotationer som denna bild väcker. Party with my pain.

Detta är en nedklottrad sopkorg med någon sorts grill. Solen är i nedförsbacke och bilden är tagen under studentveckan. Automatiskt tänker jag på kyla - det var för kallt för jeansjacka. Därefter leds jag osökt in på versen "Känn dig aldrig fången i förortsbetongen".

Med tanke på mitt förra inlägg borde jag ligga en aning lågt med kräjsiheten, men jag kan inte låta bli. Nu har vi lekt igen. Jag läser det flera gånger om, helt okapabel till att hitta orsaken till det bubblande skratt som uppkommer varje gång. "Bubblande skratt", så onödigt metaforiskt. Asgarv (asg) känns mer korrekt.
    Vi borde inte umgås. Det hotar vår sociala överlevnad.



Oj, vad internt. Kanske precis som det ska vara.


http://www.emmajohannakjell.blogg.se

Sjunde april åker jag till England. Har redan börjat producera handsvett. När jag var i Turkiet träffade jag många människor från England, de var riktigt trevliga. De som kom från norra delen sade "båff" istället för "both" och "fonn" istället för "fun". Det var roligt.
En kväll fick jag syn på en grabb som jag tyckte verkade intressant. Han satt tyst i ett hörn tillsammans med ett glatt gäng. Med ett tequilafyllt självförtroende stegade jag mig fram och började prata med honom. Han kom från London (ding, ding, ding - jackpot!) och vi gick till ett annat bord för att slippa hans högljudda gäng. Ganska snabbt märkte jag att han var blyg så jag skötte årorna. Efter många utväxlade ord (eller förde jag en monolog?) kom jag på att jag inte visste hur gammal han var.

A: How old are you?
Cutieboy: How old are YOU?
A: I'm 18.
C: Ok...
A: How old are you?
C: I'm 14...

Många av er hade förmodligen gått därifrån ganska kvickt. Det hade jag också gjort. Men inte när jag var Turkiet-Alex, en helt annan person. Jag stannade. Många gånger har jag frågat mig varför, vad ville jag få ut av barnet? Att han kom från London är min enda logiska förklaring till mitt dåvarande hjärnstillestånd. I alla fall. Vi fortsätter, mot alla odds, att prata. Eller, JAG fortsatte prata. Han log och nickade mest. Helt plötsligt dyker en liten tjej fram och, våldsamt, knuffar mig: "What are you duuuin?!"
Jahapp, killen var inte bara 14, han var även upptagen. Hej, råkkbåttum.

Englandsvistelsen kommer förmodligen bjuda på galnare upplevelser - det kommer ju vara jag och Zara.

Kings of Leon - Manhattan
Anna Ternheim - New York, New York
Lady GaGa - Lovegame
Johnossi - Family Values
Mando Diao - Dalarna
Lykke Li - Little Bit
The Killers - Spaceman
Tiger Lou - Sell Out
Eddie Vedder - Rise
Jack Johnson - Banana Pancakes
La Puma - Rabbitboy
Those Dancing Days - Home Sweet Home
Sven-Ingvars - Te dans mä Karlstatöserna

Jag kan verkligen relatera till alla filmer, böcker och låtar som beskriver känslan av att hitta något fantastiskt som varit framför ens ögon hela tiden, man har bara inte varit nog observant. Eller sökt på rätt ställen.
Detta har funnits på min dator hela tiden, i mappen "Sparade":



Avskedspresent till Richard, 2004 (?)


Patrik och Jimmy när de var mer modeintresserade, 2003-2004


Ingenting annat än ren och skär smärta.


Glory days.



Detta var min första presentationsbild på Lunarstorm. Då skrev en äldre
man ett mail till mig: "Jag vill spruta sperma på din tunga". Jag var 12-13
och helt omedveten om vad det var. Vi kan väl enas om att Lunarstorm, och
Internet över huvud taget, är en ytterst farlig plats för ungdomar.



Resterande bilder i mappen bestod av Chad Michael Murray, Håkan Hellström, Eminem och Simon Rex. Jag verkade dessutom vara helt tagen av profilen "Bjarne".

Jag har försökt gömma mig i det franska klocktornet under en lång tid, men det går inte längre. Jag vill också vara med på stadsspelen. Så, kryp in under mitt underhudsdfett...


I flera år har jag varit besatt (!) av Holly Dolly Song. Den... och Kung Fu Girl.

Jag och Fanny delar rum. Det har medfört vissa konsekvenser.


3/2 16:05 Meddelande från Fanny/Mob

"Du är seriöst världens största smaskare! Jag hör genom mina hörlurar..."

-

Alexandra säger:
Kan du komma hit? Jag behöver hjälp med en grej.
FANNY, säger:
Kan inte du komma hit?
Alexandra säger:
Nej... Varför kan inte du komma?
FANNY, säger:
Jag orkar inte
Alexandra säger:
Men, jo. Komsi komsi komsi *dreggel*
FANNY, säger:
Varför kan inte du komma?
Alexandra säger:
Jag orkar inte


Vi ligger i våra sängar med varsin dator. Två meter ifrån varandra. Vi har legat här länge nu, utan ett ljudligt ord till varandra. Vi är inte bra för varandra; nu har vi samma bild på msn också.

1000apor.se/alex

Jag ljuger ofta på krogen. Det har blivit en sorts lek. Tror det började när jag kom på att det är, trots allt, inte så himla fräsigt att gå ut och dricka White russains. Mitt ogillande av mjölk har nog också något att göra med saken. Det var i alla fall när adrenalinet av myndighetsförklaringen lagt sig som det stod klart för mig att jag måste underhålla mig själv när jag är ute. Har aldrig varit en dansare och hånglar bara när jag är riktigt full. Och jag gillar inte att vara så full. Så jag började leka.
 
Random: Så, vad går du för linje på gymnaiset?
Jag: Fordons. Yamaha in my heart! Vroom, vrooooom!

-

Okänd man, ca. 25: Så, hur gammal är du?
Jag: 27. Började på Handelsbanken för två månader sen.
O m: Jahaja, hur trivs du, då?
Jag: Det tar sig. Äter fortfarande på toaletten, men de sexuellt trakasserande mailen har i alla fall upphört. Vad arbetar du med?

-

Jag: [...] som jag sa till min flickvän förra helgen...
Whatevvah: Men, sa inte du att du hade pojkvän?
Jag: Ja? Polygami? Hallå, keep up!


Det slutar alltid med att de lägger benen på ryggen. Hihi, oj.

From all of us on The Facebook Team, have a great day!

Ingen kommer någonsin kunna slå mig i "Jag har aldrig...":

... Varit en tredjedel av publiken på en konsert
... Fått en låt av The Doits
... Lämnat lillasyster på bottenvåningen för att dricka öl på övervåningen

Vi kan enas om att det har varit en bra helg.

Zara säger:

jag hänger inte med han

Zara säger:

jag utnyttjar han bara när jag behöver


Stackars. Han är säkert upp över öronen kär i min fina London pal.

... dela med mig av den gågna helgens tokigheter.

För att hylla Narcissus väljer jag naturligtvis att enbart lägga upp en bild på mig själv.

Ibland gör jag saker bara för att jag inte borde. Det är psykologiskt bevisat att människor gillar sånt, dumma djur som vi är. För mig handlar det mest om destruktiva handlingar, som skadar mig men som jag ändå utför. Som när jag ser på MTV en hel dag och blir helt hjärntvättad av sextonåringar som har en stor fezt, eller grabbar med stora muskler som snackar gangztah och fixar bilar. Jättefarligt. Men jag sitter ändå i soffan i långkalsonger och lyssnar på little rich bitch och hennes "That's juicy! It's all so juicy! I AM JUICY!". Sedan blir det reklam och lilla kaninen dyker upp och sjunger "Du är så söt jag blir så glaaaad! Vi kan kramas varje daaaag! Tillsammans våldtar vi baaarn!". Men jag rör mig inte ur fläcken. En gång såg jag till och med ett avsnitt av Cribs som jag redan sett. Så farligt pantad är jag.

Skaffade mig en hobby idag. Det var längesedan jag hade en. Om jag nu någonsin har haft en... Räknas bita på naglarna? Jag gillar det och det krävs många års träning för att få till det rätta knycket. Definitivt en halv hobby, åtminstone. Ja, i alla fall, min nya hobby: Tradera. Har inte riktigt gillat det förut, men nu kan jag inte sluta. Idag lade jag till tjugo auktioner på min minneslista. Jag vill inte ens ha trosorna från Lindex. Däremot ville jag verkligen ha en väska, min väska, VÄSKAN. Den var ett andetag från perfekt. En minut kvar, jag har det ledande budet. Uppdaterar, märker att jag ligger tvåa. Lägger budet på 290:- och är så jättemegasäker på att min väska har blivit min. Då kommer supersöt_fnizz_88, den lilla snorkusen, och trycker in ett bud när det enbart återstår några sekunder. Och jag förlorade.
Det är farligt det där med att ha en hobby; direkt efter förlusten kände jag ett enormt hat mogna inom mig. Jag vill söka upp fnizzet och ta tillbaka DET SOM ÄR MITT! Och det slutar inte där, jag vill göra illa människan också, raka av ögonbrynen eller något. DET VAR MIN VÄSKA!

Idag är det helt obeskrivligt kallt. Näsborrarna klibbar ihop, kinderna blir alldeles för röda (inte sådär "vårsnyggt" som alla skönhetsexperter säger) och spottloskan blir till is innan den når marken.
Just denna iskalla januaridag bestämmer Fanny att vi ska ta buss 69. Jag vet att den bussen inte är att lita på, vilket jag dessutom påpekar ett flertal gånger. Men enligt hierarkin är jag tydligen underordnad, för visst fan hoppade vi på 69:an (Megatron).

30 minuter senare står vi mitt i Koler och har ingen aning om när nästa buss anländer.