a.a

Det står klart för mig att några av mina indianer har hoppat av kanoten; allt är inte som det ska. Det var broccoli som hjälpte mig fram till denna insikt. Jag har nämligen aldrig gillat broccoli, trots att jag verkligen försökt. Resterande medlemmar av la Familia Anderzzon sitter efter varje middag med gröna rester mellan tänderna, men inte jag. Har nog känt mig lite utanför på det sättet....
    I alla fall. Förra veckan smakade jag lite broccoli - och jag gillade det! Kunde inte få nog! Åt upp allt! Jag köpte till och med en egen liten påse igår. Kokade överdrivet mycket broccoli och tuggade knappt. I dag är det... inte så. Kunde inte förmå mig att ens lukta på det. Nu ligger det fyra träd och skäms på min tallrik. Jag kan knappt se åt deras håll, så mycket avskyr jag dem.
    Jag dricker grönt té. Jag är en kaffemänniska, minst fem koppar per dag, och här sitter jag med TÉ! Vilken svek. För att inte tala om mitt överintag av kiwi. Jag gillar inte kiwi, men, herregud!, vad mycket kiwi jag köpte igår. Ju mer jag tänker på det, desto fler aspekter dyker upp: Mjölk, jag drack mjölk förra veckan! Utan att kräkas! Däremot kräks jag varje morgon, har inte haft mens på två månader och mina bröstvårtor ömmar massor!

He he he. Nej, så är det naturligtvis inte. Men allt med maten är sant!
  

Fredagsmat, Soda Stream, pocky*, vovvsigull och föräldrarna för mig själv. Vi ser finalen i Let's Dance och pappa är inne på sitt sjätte "Han jär helvettes schtoor!". Mamma är fortfarande i chock efter Så ska det låta! och hon mumlar något om skönhetsoperationer och namnet på en av deltagarna. Båda av dem har precis köpt nya glasögon och de använder dem oftare än vad de behöver, bara för att de är nya. "Att man kan hitta så fina på Statoil, röda å allt! Jag säger då de" fnissar mamma och pappa instämmer med ett "Jå". Sen börjar pappa prata om det röda vinet, som denna fredag kommer från Frankrike. Han börjar prata om vinets historia och hur de tillverkar just DET DÄR vinet: "Och vill ni veta det roliga med det här vinet?"... Jag och mamma börjar prata om en av deltagarna i Singing Bee. Pappa mulnar. Han fick vinna i Postkodsmiljonären i alla fall.


*= mitt barndomsord för popcorn. Föräldrarna använder det fortfarande.

Trodde att Real women have curves versus Size Zero bara skulle vara en pinsam bläckdroppe i historien, men nej. Diskussionen är tydligen fortfarande aktuell. Journalister, bloggare och diverse debattörer bara fortsätter skämma ut sig med sina minimaliska perspektiv på samhället. På ena sidan kör modetidningar (-bloggar) reportage med sellerismaskande modeller, och på andra sidan står "realisterna" med Beyoncé- och Tyra Banksprydda plakat och skriker om kurvor.
    Jag blir så förvirrad, kan alla inte bara enas om hur kvinnor SKA se ut så jag kan följa därefter?

Hur kommer det sig att vissa tycker att mjölk är gott och andra inte? Varför har vissa högre IQ än andra och när ska EQ bli mer etablerat? Varför har Kenza så många besökare? Hur kan Word tycka att 'erhålla' är ett byråkratiskt ord? När ska näsvärmare bli the new black? Varför är filmatiseringen av "HP och Halvblodsprinsen" uppdelad? Hur många telefonsäljare finns det och när ska de potentiella kunderna ta slut? Vem dödade den siste tsaren? Varför skulle jag, med miljoner strumpor instoppade i behån, aldrig kunna få lika stor klyfta som Bobby Odunco (Rosings BFF)?

Mamma: Pappa och jag har lyssnat på musik hela dagen, vi har ju ett nytt program!
A: Säg inte att...
Pappa fnizzar till.
Mamma: Vi har fixat Spott-ifi!
A: Men pappa, hur... Men... HAR DU FÅTT EN INVITE?! (Cool tjej med ett modernt ordförråd, ni vet)
Pappa: Nej, jag gågglade det.

Får inte ihop det.

En nyvässad penna i ögat. Och rotera.

Tror förresten inte att jag får publicera inlägg med reklamfilmer, men jag lever för anarki och kampen mot De Ansvariga, så jag gör som jag vill!




Nä. Jag har fyra unika besökare, så risken att få böter är minimalisk. Hihi.

Till dig, Zara, som fyller 20 år i dag:

Laleh - Snö.

Språket är svenska, framförd av en engelsk (läs: syltsmaskande) orkester med en text som jag vill ge till dig.
    Abstrakt, djupt och inte ett dugg långsökt.

Igår drack vi alkohol. Det gör vi ganska ofta, men igår spejsade vi till det med att inte gå ut på de vanliga ställena. Vi blev lite vilda och livvade on the edge; vi gick två hundra meter (kanske lite mer) längre och befann oss utanför en helt annan klubb. Med lång kö. Damen vid dörren skrek att det bara var tio galgar kvar i garderoben, vi var nummer elva och tolv i kön. Det var precis efter det som vi stötte på klubbpersonalen och min rara vän Johanna lovade salivsutbyte (inte med oss dock) om vi fick komma in gratis. Precis då kom en blödande tjej fram till oss. Jag och min blodfobi kräktes lite, men efter det, det var då det hände: Jag tog saken i mina, oblodiga, händer och började skrika efter plåster, som fixades ganska snabbt. Jag satt igång och här sviker mitt minne en aning. Tror det beror på blodet. Men efter min insats (hur det än gick till) tyckte tjejen att jag hade en naturlig fallenhet för läkaryrket. Jag blev lite generad och Äsch!:ade bort det hela.
    Sen fick vi komma in gratis och vi dansade till The Knife och trängde oss i toalettkön.

La Puma - Shaking good
Mystery Jets - You can't fool me Dennis
Tegan and Sara - City girl
Vashti Bunyan - Jog along bess 
Kings of Leon - Notion
Razorlight - Hold on
Regina Spektor - The Call
Tiger Lou - Last night they had to carry me home
The Cribs - Another number
Ladyhawke - Paris is burning

Hade en sten i höger sko igår morse och hade inte ingen tid att hälla ut den. Haltade därför med båda fötterna. 
    Är det inte intressant, så säg.

Vaknade 08:00 av ett sms från min sambo Camila. Hon skrev att det var möte (MÖTE!) i hennes rum och att Fanny skulle berätta om årets händelse. Haltade mig två dörrar till vänster (stukade foten igår... vi ska inte prata om det) och slingrade mig ned i sängen med Camila och Fanny. Informerades om - ja, mycket riktigt - årets händelse. Som är hemlig, ha!
    Har sedan dess, trots en oerhört smärtande fot (...), städat och knepat hemma. Har druckit litervis med kaffe och läst ut en bok jag inte ville läsa ut. Nu vill jag till Frankrike, av alla ställen. Tänt ljus i rummet, expanderat bokhyllan och sett en dålig filmatisering av en intressant bok. Ja, förrvirrande dag och inlägg. Nej, nu har jag överanvänt konservöppnaren.
Söndagsbalsam: 

Marissa Nadler - Diamond heart
Nina Simone - Blues for mama
Regina Spektor - Raindrops
Tegan and Sara - Take me anywhere
Édith Piaf - Milord

Vashti Bunyan - Timothy Grub
Anna Ternheim - I say no 
Uh Huh Her - Wait another day 
Britta Persson - Cliffhanger
Frida Hyvönen - N.y

P.S. Oorganiserat är det värsta ord jag vet. Både stavelsen och betydelsen. Ja, hejdå, då.