Nu börjar sportlovet

Vaknar med andninsbrist och konstaterar att 2008 är inte året då mitt immunförsvar bryter mot traditionen: sportlovet firas än en gång med en massa, massa snor.
Men trots röd näsa, rinnande ögon och kronisk huvudvärk kommer jag att tillbringa mitt sportlov på följande vis:

- Läsa böcker. Tips för dig med beslutsångest:
Jag vill skratta: Sista chansen - Marian Keyes.
Jag vill gråta: Allt för min syster - Jodi Picoult.
Jag vill bli medveten: Bokhandlaren i Kabul - Åsne Seierstad.
Jag vill bli less: Livstid - Liza Marklund.
Jag vill göra slut på lidandet: HP and The deathly hallows - J.K Rowling.
- Ta tillfället i akt och freakplugga. Lärarna verkar tycka att sportlovet är ett underbart tillfälle att låta oss elever lida genom att placera ett fett (observera det obehagliga ordvalet) prov om hela EU, ett fett prov om modernismen och inlämningen/slutprodukten av PA efter lovet. Kör så det ryker, typ.
- Inte besöka innerstan i alla fall - vem bestämde att sportlovet skulle placeras en vecka för tidigt? En hel vecka kvar innan studiebidrag och därmed går jag, och förmodligen en massa andra fattiga elever, miste om fika med kompanjoner och ett fräscht vårmode.
- Göra ingenting. I denna kategori räknas tvspel, Top Model-repriser och hänga med hunden.
- Ta hand om huset på maxnivå; "ni är ju lediga". Det går inte att motargumentera och jag kommer att bemöta min disktrasafobi ett antal gånger för mycket denna vecka.
- Se en massa filmer! Började redan igår med ett Star Wars-maraton.


Det ogillade träsket.com

Vad är egentligen meningen med Facebook? Mina vännerförfrågingar har nått sin kulmen och... då är det inte roligt längre. Facebook avslöjar absolut INGENTING. Här är man ute efter smaskiga detaljer (jag är inte nyfiken, jag vill bara veta) men besvikelsen är lika stor varje gång jag klickar mig fram bland tusentals namn:
Sex: Female
Interested In: Men
Hometown: Piteå

Men trots min stora frustration över denna sida (som dessutom äger alla dina bilder som du lägger upp) kan jag inte ta det stora steget och gå ut ur Facebook. Det känns helt enkelt som att jag missar något, när jag egentligen vet att det enda jag förmodligen lär missa är att någon person har fått 87 % i en moviequiz.
Konsekvenserna av medlemsskapet är dessutom enorma: fyra miljoner nya mail - varje dag.
Är någon med mig? Ska vi gå ut ur Facebook tillsammans? Ska vi ta steget? Ska vi bli De Omutbara?

Jag är ju faktiskt tjejen som ännu inte vågat avsluta mitt lunarmedlemsskap. Det krävs ett extremt grupptryck, med andra ord.

Strike, SP3BD

VARNING! Detta inlägg kommer med all säkerhet vara alldeles för internt för utomstående.


Skoldagen bestod av enbart en lektion tack vare detta sms:
"[...] Anna K åker hem och ser på skidskytte"

Allas våran egna Mamma Mu.

Den konkreta bloggen - Jag skulle aldrig...

Nu har jag och Sara tagit vårt projektarbete på nya höjder och förhoppningsvis blir det en bok. Vi måste först bara fila till texten, ta bilder, fixa layout, flörta med sponsorer och slutligen: skicka hela skiten till tryckeriet.
Men vi kämpar, right Sassy?
Så, håll ögonen öppna för vi har faktiskt tänkt sälja några ex. Det kommer mer, men betrakta detta som den första reklamen.

Bakgrundsinformation

Blev just skjuten rakt i hjärtat av den enda kommentaren till mitt tidigare inlägg. "Oerhört konstig enkät" säger Anonym och jag gråter. Men jag tar åt mig av kritiken (eller vad är det egentligen?) och kör lite bakgrundsinformation.

Omgivningen diskuterar fördomar gentemot andra religioner. En tanke och en luddig observation växer sig fast i min relativt medelmåttiga hjärna:
>När ickemuslimer tänker på muslimer verkar det som att, i de flesta fall, en arg man med getskägg dyker upp i tankarna. Islam brukar alltså oftast (kan lika gärna vara aldrig, som sagt en luddig observation) förknippas med arga män
>När ickehinduer tänker på hinduer verkar det som att, i de flesta fall, en glad familj - glad man - som dricker te och äter frukt dyker upp i tankarna. Hinduismen brukar alltså (kan lika gärna vara aldrig, som sagt en luddig observation) förknippas med harmoni.

Fotnot: jag skyller allt på media.

Syftet med mina öppna frågor var alltså att ta reda på om detta var mer än en luddig och osann observation.
Hoppar att Anonym känner sig nöjd annars finns jag här, jämt och alltid. Enbart för din skull.


Funderingar - there's more to come

På grund av bristen av kommentarer (läs: läsare) borde jag egentligen hålla mig borta från det som snart komma skall. Men ni vet hur det är: man vill äta det man inte får äta, ha personen man inte kan få och detta faktum kan fortsätta i all evighet. Därför har jag tänkt trotsa mitt bättre vetande och ställa två öppna frågor, som jag innerligt hoppas att jag kommer att få svar på. Betrakta detta inlägg som en enkät, helt enkelt.

>Hur ser din inre bild av en muslim ut?
>Hur ser din inre bild av en hindu ut?


RSS 2.0