Judas - förrädaren

Har just ätit i casa de Hägglund när jag märkte något fruuuktansvärt; de har kastat bort min tandborste!
I can't remember if I cried, the day the music died.


En tröttsam torsdag

Sitter i biblioteket, som vanligt. Jag har absolut inget bättre för mig. Repetitionen, som börjar om en halvtimme, gjorde det onödigt att cykla den långa vägen hem för att enbart hinna dricka te, eller något annat oviktigt. Så, här sitter jag, obenägen att hitta en datasal som inte är fullproppad med ettor och egentligen vill jag bara hem.
Döda tid är inte min grej. Jag tror visst att jag har varit inne på varenda sida jag kan komma på i hopp om att hitta något värt mitt intresse. Jag misslyckades. Istället läste jag en massa bloggar och kom på mig själv att vilja flytta till Stockholm.
Vad kul det är när alla dörrar är öppna. Eller att man åtminstånde tror att de är det. 
Nu kanske jag ska börja dra mig mot skåpet, hungrig och trött. Kan inte bli annat än misslyckat.  
Men, som sagt, i andra länder dör människor i AIDS och i krig.

Djurgård

Jag glömde visst att nämna personen som försökte hjälpa mig för några veckor sedan. Det handlade om min traumatiska tid när jag försökte komma på lösenordet på den föråldrade datorn.
Så, till Alium (eller något sådant):
Jag har redan testat alla boyband-namn jag någonsin lyssnat på, men efter femte försöket att knäcka lösenordet med 'N'Sync' gav jag upp. Annars var det en god idé.
Angående det där med alla ca. fem år äldre killar som bor på min gata, vill jag bara förmedla att den äldsta grabben är 12, och jag vet inte om jag är så värst intresserad av honom. Det var jag säkerligen inte när jag var 15 heller, när installerade lösenordet. Men det var ett bra försök.
Tack för fördomen, puss.



På tal om ingenting: jag har hittat min börs! SING HALLELUJAH! Den blev tagen i fredags när jag befann mig i stadsdelens kärna. Men nu, har jag hittat den efter några telefonsamtal (känner mig viktig). Allt fanns kvar i den, förutom alla pengar jag hade haft i den - alltså omkring 11.50:- . Men varsågod, du som hade nöjet att ta min börs, det får du av mig.

Det är i alla fall DH ikväll

Nu sitter vi här igen - jag, Ewe och Johanna. Sara var förbi och berättade att hon måste gå hem för att hon inte kunde få ner maten - "då är det illa" var slutsatsen. Själv försöker jag i desperation hitta fakta om ettbarnspolitiken i Kina. Det går väl sådär, om någon ville veta.
Sämsta dagen i veckan, dessutom. Försovning, trötthet och inte ens god mat. Det skulle vara god mat, men det hade inte kommit någon spaghetti. Det var ju himla kul. Jag har inte heller någon att äta med eftersom jag, dumma dumma jag, inte har valt historia, som alla andra i klassen har valt. Jag är den ensamma vandraren i korridoren som söker efter någon matkompis, med dålig framgång.
Det här blev det sämsta inlägg jag skrivit i år, så det är lika bra att jag slutar.

Nu är dagen slut

Till höger om mig sitter Ewe och sminkar sig. "Never know who you're gonna meet, you know", var den exakta frasen. Nu tvingar hon mig att lyssna på en bra låt också. Och nu ska vi gå. Aktivitet denna lektion: 0%

Ursäkter

Jag hade lovat mig själv två simpla handlingar:
Plugga, för min egen skull
Motionera, för min egen skull

Jag gjorde: somnade på soffan för att sedan fastna här. Drogs helt ner i skiten. Och nu är det för sent. Jag kan ju inte missa alla program på TV! Oh sweet Moses, vilket brott det hade varit.
Men, det hela handlar ju om att lära sig något när man pluggar. Vem vet, kanske jag gjorde bättre i att klicka mig fram bland alla tusentals sajter. Hm.


Ännu en ursäkt är Paulo Nutini - Autumn. Det är nog den bästa ursäkten.

Troubled mind

Ibland välkomnar jag gärna regn. Eftersom jag verkligen avskyr sol på hösten passar regn mycket bättre in. Men inte idag. Absolut inte idag. Inte när jag kliver ur bilen - rakt i en vattenpöl som sträcker sig upp över fotknölarna. Tur att jag bara hade en lektion.
Förövrigt har dagen rent allmänt varit hyfsat pissig. Inte bara det att hunden har rivit bort en del av mitt skal på mobilen, han har även bitit sönder det. Totalt värdelöst.
Som toppen på isberget har ingen tekniskt inriktad affär i hela Piteå beståndsdelar för mobiltelefoner. Great fun.


  


Lystring

Läste just en Piteå-blogg (Malin Strandberg, take åt you) om irritationen över särskrivningar. Jag delar fullständigt åsikt med henne. Det är något med felstavade ord som får mina hårstrån på kroppen att stå rakt ut. Can't handle it.
Det värsta, som får mig döma personen i fråga direkt, är:
Lungt (gåshus, gåshus, gåshud). Så, alla ni som tar åt er, tänk: Ugn. Precis samma uttal.
Inte för att jag är någon mästare på diktamen - jag stavar ofta fel. Men jag kan i alla fall stava "lugn".

Nu kanske världen blir lite bättre.


Idévärldens fredag

Jag har äntligen kunnat övervinna den tekniska världen! One huge step for mankind: jag har - med viss hjälp - lyckats ta mig in på min lösenordskyddade användare! Startade i felläge (F8), fick fram Administratören på något mirakulöst sätt, för att sedan ändra lösenordet på min användare. So here I am, lyssnar på gamla låtar (Faith Evans och The White Stripes) och hittar gamla bilder. Jag har även fått bekräftat att sist jag var inne på denna underbara maskin var när jag just gått ut 9an.

But, dear, I think we're facing a problem: hunden har rivit mig på underläppen. Jag är svullen. För att se det från den ljusa sidan behöver jag inte använda lip plumber, ifall det skulle falla mig in. Synd att han inte passade på att riva mig på överläppen, för att jämna ut skiten.

Oh well, nu är det snart dags för sängen för min del. Underbara fredag.


Apornas planet, fast värre!

I mitt rum står en dator från 1995. Min pappa - mycket vis man - har på ett besynnerligt sätt gett mig hans dator, eftersom han själv har köpt en ny. Detta resulterar till att stenåldersdatorn ska ut ur huset - ända bort till grannen. Det betyder ganska mycket jobb för mig, inte bara för att jag har en del filer jag vill spara på datorn, utan även en del filer jag absolut inte vill att min granne ska se. Det skulle förändra grannens syn på mig, helt klart.
Det var nu över ett år sedan jag sist tog mig tid att starta datorn; det tar ungefär 20 minuter. Och då händer det!
Jag - superminnet Alexandra Andersson - har GLÖMT BORT lösenordet. Under en lång tid sitter jag, stirrandes, framför datorn och kan i mitt allra vildaste sinne inte komma ihåg lösenordet. Jag testar alla ord jag någonsin använt som lösenord flera gånger om, men ingenting fungerar. Och mitt dumma, omogna och unga jag, som kom på det omöjliga lösenordet, har inte heller lämnat någon ledtråd till mitt mer mogna och logiska jag.

Så, nu...nu sitter jag här. Hjälplös. Helt förvirrad och knäckt. Maskinerna är för smarta för oss människor och snart regerar de över hela världen. BILL GATES, vart är du när man behöver dig som mest?
I surrender!


Ny dag, ny vecka, ny månad.

-Grattis mamma. 45 år, halvvägs till 90. Hon blev inte glad när jag uppmärksammade henne om detta faktum. Men jag fick faktiskt tårta ändå. OCH en cykel! Mamma fick en ny (superstylad) och jag fick hennes gamla. Den här gången ska jag låsa den dubbelt upp, elaka Strömbackatjuv!
 
-Idol 2007 har dragit igång (vem har egentligen missat det?) och jag har faktiskt suttit bänkad. Jag vet att hela konceptet är stämplat med en stor varningskylt och det luktar bojkott på långa vägar, men det spelar ingen roll - det är ändå så roligt i början! Dessutom måste man ju heja lite - eventuellt skratta åt - de som kommer från hemtrakten. Kan bli riktigt kul.
Carina Berg är också en bidragande faktor varför jag väljer att planera min kväll efter programmet. Hon är himla great.

-Ju längre vi kommer in i september månad vankas det för allt mer tokigheter. "Fest" är tydligen ordet på allas läppar. Hösten är allt himla tråkig; varje helg är fullproppad med olika evangemang och ibland infaller själva festen på en sketen måndag, i alla fall för SP3E (galna jävlar).
Synd för de som är totalt urfattiga och inte ens har råd med en kaffe på skolan. Alltså jag.


Våga vägra Piteås tristess

En hård sanning träffade mig i ansiktet (örat, för att vara exakt) när jag tidigare i veckan pratade med Zara i telefon. Hon konstaterade, efter noggranna observationer, att i Piteå har man två alternativ:
1. Festa/supa/socialdricka/kröka/gå ut. Alltså, en kväll på stan med några promille i blodet.
ELLER
2. Vara inomhus, se på film eller eventuellt spela spel. Outfiten är i alla fall densamma; mjukisdress och LillaMy-toffsen.
Allt eller inget, 100% eller 0%.
Jag skulle faktiskt kunna kalla detta för ett höstfenomen, eftersom det händer faktiskt nästan ingenting på hösten. Hösten är faktiskt bara ett mellanting. Vardagarna är bättre än helgerna, när energin ligger på noll.
 Visst - sovmorgon, ledighet och avslappning i all ära, men vi måste ju erkänna: det är inte så himla kul.
Därför har jag tagit denna helg i akt, jag har protesterat mot noll-energi-fenomenet. Jag har:
1. Varit nykter och
2. Skippat mjukisdressen och istället
3. Gått på bio, varit en sväng på Roasters för att sedan
4. Socialisera (är det ett ord eller borde jag ringa Patentverket?)

Det funkade. Shrek 3 var inte så dålig som PT bestämt hävdade, Roasters bjöd på blandad befolkning och jag har visat att jag lever för mina medmänniskor. Det funkar: man KAN vara kreativ i Piteå.
Nu behöver jag bara komma på något annat kreativt för nästa helg. 


RSS 2.0