a.a

Jag jobbar med kundvård. Det är himla trevligt, för jag gillar både kunder och vård. Egentligen gillar jag när jag är kund och blir vårdad, men får man inte grekiskt lantbröd tar man limpa. Jag trivs, faktiskt. Kunderna är i stort sett trevliga och jag går verkligen in i rollen som en äkta vårdare och avslutar samtalen med "Sköt om dig nu", "Ta hand om dig" (som en hyllning till Pernilla Wahlgren och Garnier) eller "Hare så himla bra nurå". Det är smörigt men tyvärr kommer det naturligt. Jag är en vårdare. Och det gör ont. Med mina arbetsuppgifter är det farligt lätt att göra fel och så oerhört svårt att göra rätt. Efter ett arbetspass är det omöjligt för mig att sova. Kundbilder med tusentals fakturor hoppar in under mina ögonlock och jag tokgräver i mitt minne - reducerade jag priset på rätt faktura? Skickade jag en blankett? Gav jag rätt information? Min hårbotten har börjat svida efter flera timmar av sömnlöst sängrullande. Fram och tillbaka, gnugg, gnugg mot kudden. Jag tillhör inte kuddgnuggarna som vaknar med ett fräsigt parningsruffs utan jag har istället utvecklat ett kråkbo som är bortom allt förstånd. Och när jag kommer till jobbet efter en orolig natt möter jag ett mail som säger: "Hoppas inte att du gav kunden en gratismånad, för det är omöjligt i detta fall". Fel, fel,  fel.

Jag vaknar utvilad kring 08.00. Efter att ha plaskat vatten i ansiktet sätter jag på kaffe och lyssnar på Morgonpasset. Därefter andas jag mig igenom en väldigt lång promenad i den ständigt strålande solen för att sedan duscha fruktansvärt länge och väl. Jag kammar mitt perfekta hår och lägger en diskret sminkning. Med lätta fötter och oklanderlig hållning svävar jag mig genom den långa och breda korridoren fram till det magnifika sovrummet där jag tillbringar mina nätter. Dubbeldörrarna till min enorma garderob är försedda med antika handtag som jag knyter mina vackert manikyrerade naglar runt och under en djup inandning öppnar jag dörrarna till min ständigt uppdaterade klädsamling. Med stor omsorg väljer jag en matchande dräkt som C. Chanel vidrört och förflyttar sedan mitt underbara jag till köket för dagens första Vodka Lime. Till den röker jag en cigarett och läser morgontidningen. När tidningen är genombläddrad sträcker jag mig efter telefonen och bestämmer en träff på ett vackert fik i centrum. Där träffar jag min närmsta och tillsammans dricker vi kaffe och diskuterar livets ömma smekningar som vi har lyckan att avnjuta. Därefter fnissar vi oss ned till butiker med obligatorisk champagnebjudning och vi tillbringar eftermiddagen med att inhandla diverse dyrbarheter och bubbla oss salongsberusade. Kvällen nalkas och jag klickediklackar vidare till en exklusiv konstvisning där jag berikar dagen med ytterligare en Vodka Lime. Sömnen tränger sig på och väl hemma slinker jag in i ett nattlinne sytt av älvor och drömmer den vackraste av drömmar. Dagen därpå gör jag precis vad jag vill, som alla andra dagar. Och jag älskar det.


Snart är det måndag.

Min nya nyckelring, som jag har gjort alldeles själv.

Förra veckan började jag på mitt nya jobb, som inte längre är nytt utan det är bara mitt. Mitt jobb, som har gratis kaffe, som smakar drygt diskmedel. Jag köper jämt diskmedel som är dyrt och drygt, det räcker längre (och är därmed billigare) men om kaffet ska smaka diskmedel skulle jag hellre välja den rinniga och billiga (men dyra i det långa loppet) sorten. Så kaffet är inte alls bra på mitt nya jobb, som inte längre är nytt. I fredags bestämde jag mig för att strunta i kaffemaskinen och ta med mig eget i en liten termoskopp. Jag har flera termoskoppar men ingen av dem är speciellt snygg. Jag gillar att omge mig av snygga saker. Det är därför jag har lila väggar och silverfärgade hyllor i mitt rum. SNYGGT. I alla fall, jag köpte en ny och snygg termosmugg så att jag kunde ta med mig eget kaffe till jobbet, vilket jag gjorde i dag. Det var inte alls roligt. Min fina, gröna mugg höll inte tätt och kaffet hann bli kallt innan jag kom till jobbet. En halv kopp kallt kaffe. Vilken äcklig måndag. Jag tvingades till att dricka fem koppar te och kissade totalt sju gånger under dagen. Jag kan inte köpa en ny termosmugg, jag är inte rik och dessutom valde jag min gröna och inkontinenta kopp med stor omsorg, jag måste använda den. Men den är ju värdelös. Jag vet inte hur jag ska lösa detta. Diskmedel med en gnutta pulvermjölk är inte ett alternativ och jag orkar inte kissa sönder dagarna. Åh.



Undra om detta är den kortaste texten med flest 'jag' i hela världen. Får vi nog aldrig veta. Ja, ja.