Imorgon



Fröjd

Nio premiärer på kanal 5... Äntligen får jag mitt liv tillbaka!

Begravning

Visst fan blev det en klänning. En klänning som inhandlades 2006 och som jag enbart använt vid två tillfällen. Tydligen var mitt kroppsmått inte lika omfattande vid dessa två tillfällen eftersom jag - efter vad som tycktes vara en evighet - var tvungen att inse fakta och be om hjälp. Blixtlåset kunde helt enkelt inte rubbas.
Min kära granne hjälper mig och jag inser att även hon har börjat svettas när uppgiften äntligen är slutförd.
Men klänningen är i alla fall på och om jag struntar i att ta djupa antetag ska inget drastiskt behöva hända.
Kvällen flyter på och ingen sömn spricker.
Kommer hem och mina ögon svider av sömnbrist och jag vill fort slänga av mig klänningen så jag kan äntra sängen.
Det är vid denna tidpunkt jag får erfara något jag aldrig trodde jag skulle få erfara - klänningen går inte att ta av!
Under det svaga ögonblicket då jag överväger att sova i klänningen hör jag att en av grannarna kommer hem.
Snabbt är jag ute i korridoren och tackar de övre makterna att det är en granne jag faktiskt känner.
Han försöker förgäves att dra ner blixtlåset men tillslut finns bara en utväg...

Nu ligger min klänning på golvet i trasor och jag har inte förmått mig att kolla på den. Bredvid den ligger djävulskapet - saxen.


Sitta, sitter, sittning

Min första sittning, gulp.
Känner inte för en festblåsa, jag vill ha jeans. Tror dock inte att det infaller under klädkoden "kostym". Men om jag har en riktigt urringad tröja till kanske det funkar. Men å andra sidan - vem försöker jag lura? Jag kan inte bära upp en snygg urringning.
Får väl rota omkring i garderoben... I bästa fall kanske jag hittar en klänning som är lite finare än Pentan.

Får man vara klappkanon på en sittning? Det hade verkligen passat mig idag.


(Fan vad intressant, inte sant?)


Oh, humanity

Det finns en tjej på YouTube som lägger upp diverse videor där hon själv medverkar. Av nyfikenhet kollade jag in hennes kommentarer och blev mäktigt förvånad över vad jag fick beskåda.

"I hope you never kiss anyone.. You might squish Him or Her.. And they wont like. It felt so wrong it didn't felt right. your weight will squish me to night. Youwill never kiss anyone and you dont like it!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"

"This happens when u suck too much dick ... k ?"

"your a pice of CRAP human CRAP ugly CRAP THAT WAS NOT FUNNY ONE BIT"


Internet är en utmärkt plats för mänskligheten att visa sin rätta sida.


Inflik: tjejen är överviktig och kommentarerna kommer från en video där hon sjunger Katy Perry - I kissed a girl i Piff & Puff-version.


Koncentrationssvårigheter

Jounalistiken på 1920-talet var politiskt genomsyrad och dagspressen regnar det ute?
På 1930-talet var det ungefär detsamma och chefredaktören var vad sugen jag är på chips.
När Nils Wohlin kanske jag ska se vad som går på TV och sen kanske jag går ut och går.
När Nils Wohlin och gud vad kul att dra ner till Stockholm några dagar!
När Nils Wohlin men jag måste ju hitta mig några nya skor.
När... MEN VAFAN.

Det är omöjligt att plugga.

När mamma var på besök

1. Vi nötte Singstar. Jag är inte så förtjust i partyklassikern, men ställde upp för laget - kanske lite för mycket. Vi körde nästan bara schlagerhits.
2. Vi gick ut på Schlagerbaren.
3. En gubbe raggade på mamma genom att fråga om vi var syskon.

Nu kan jag alla schlagerlåtar utantill. Måste ta in på rehab.


"Gu va dumt att lura sin mamma, vikket elakt skämt"

Halleluja, TV4, ni har verkligen lyckats göra Idol 2008 djupgående och intressant med frågan "Är det rätt att lura sin mamma?"
Nu går hjärnorna på högvarv hemma i tv-sofforna för att kunna knäcka den nöten till fråga.
Snacka om regeletik och filosofi. Kan bara föreställa mig de intellektuella svaren som kommer att ramla in på hemsidan.


P.s. Jag ser enbart Idol för att några Pitebor ska medverka. Enda orsaken.


Har inte dragit upp persiennerna ännu

Mkv-fest igår. Mår pyton idag. Har ätit upp halva ICA. Måste dricka mer vatten. Kommer inte ihåg vad jag sa till mina grannar igår.  Måste spy.

Jag ser ljuset (och mig själv i bikini)

Tog mig en uppfriskande promenad till Strömpilen för att köpa mig en skrivare eftersom min (för närvarande) fiende Internet hade upplyst mig om att där - på Strömpilen - skulle den närmaste skrivaren finnas, till ett godtagbart pris. Precis som med all annan teknisk skit behövde jag köpa en massa andra tillhörigheter till skrivaren (Sauron) så nu är jag fattig. Gick från butiken, en aning sur. Då slog det mig att skrivaren var olagligt tung och att jag var minst 30 minuter bort från mitt älskade hem. Gud förbannat.
Det var bara att börja gå.

Väl hemma (svettig, förbannad och med en enorm muskelvärk) hittar jag min väg till ett rikare liv: ett SVART och KORT hårstrå i skrivaren. Det kan för allt i världen inte tillhöra mig (nej, tänk inte ens tanken på att det skulle tillhöra mina andra kroppsdelar, urk på dig!).
Nu ska jag skriva till företaget och få en massa pengar. Syns i St Tropez.  

Susanne säger: Mikaela har fixat så det låter "pling" då du mailar mig

Nu har jag tagit farväl av underbara Tove som tog underbara linje 100 hem. Just nu är jag inne i en period av hemlängtan, jag ser till exempel Castor överallt. Fast det är ju inte Castor, utan det är andra (mindre söta) hundar. Men det är bara för idag, för att på onsdag har vi nästa nollningsfest, vilket betyder att jag inte kommer att vilja vara någon annanstans än just här. Hoppas jag. Innerligt.

Men det här är, trots min hemlängtan, en riktigt bra dag; min mamma har skaffat en msn! Det är otroligt underhållande måste jag säga. Utan skiljetecken och med en massa smajlisar överallt. Dessutom är hon den snällaste jag någonsin har pratat med över msn, eftersom hon skriver "gullis" efter varje mening. Hon har till och med fixat personlig text, som hon byter konstant. Just nu är det "Jag älskar Piteå, men inte Castor". Väldigt lustigt, måste jag säga, med tanke på att hon har Castor som visningsbild.
Älskade mamma. God only knows what I'd be without you.

P.s. Jag ser på Kristallen just nu, där även Christer Björkman medverkar (vem är han egentligen?!) och är han inte obehagligt lik en fågel? Eller kanske en höna? Om han skulle vara ett djur skulle han i alla fall vara ett fågelfä, for sure.

En ovanlig pluggpaus

Sitter och pluggar och är fröken Duktig när det helt plötsligt knackar på min dörr. Flera gånger. En aning misstänksam går jag mot dörren, öppnar den sakta, och möter fem ansikten: utbytesstudenterna har äntrat korridoren!
De är glada i hågen och jag skymtar både vin- såsom spritflaskor och på tre röda sitter vi alla i vardagsrummet och sjunger svenska snapsvisor. Jag älskar tyskar.
Nu ska jag joina partyt igen, var bara tvungen att hänga tvätten. Cheers!


Till Sara Lundqvist, Mikaela Andersson & Johanna Kjell



Sarah McLachlan - I Will Remember You


Härmed förklarad student

Första skoldagen. Svettigt.

Är för en gångs skull i tid (20 minuter innan start, ett noll till mig!) och hittar ganska snabbt till hörsalen. Eftersom jag är så underbart tidig har inte salen öppnats ännu och en massa människor sitter på bänkarna utanför. Jag går genom korridoren och märker ganska snabbt att närmast lediga bänk ligger cirkus fyra mil bort från hörsalen. Så märkligt, tänker jag, att så många bänkar är upptagna när antalet människor inte är så högt. Jag sätter mig i alla fall på en av bänkarna längst bort där det redan sitter en människa. Jag är väl inte den som är den, och sätter mig snällt och osvenskt ned bredvid denna okända man. Eftersom jag - trots allt - är ägare av några typiskt svenska gener så placerar jag mig inte allt för nära den okända mannen; jag vill ju inte tränga mig på hans privata territorium. Till min fasa och totala rodnad flyttar denna okända man efter till höger, och sätter sig LÄNGST UT på bänken, för att komma så långt bort från mig som möjligt. Diskret börjar jag sniffa mig under armarna och i håret men nej - jag luktar faktiskt riktigt gott.

När jag senare kommer in i hörsalen följer jag efter strömmen upp mot stolsraderna och märker hur en tjej väljer att lämna en stol ledig mellan henne och killen som redan har slagit sig ned. Är inte det ännu mer pinsamt än att faktiskt sätta sig ned bredvid sin nya kurskamrat? Över hela salen fanns det små öar av människor. Och mellan öarna fanns det hav av ensamma stolar.

Svenskar, svenskar, svenskar. Buss-fenomenet härjar överallt. Men det ska nog bli bra i alla fall. Jag har stora förhoppningar på min klass, som verkar riktigt trevlig - i överlag.

Imorgon börjar nollningen på riktigt. Beskrivning kanske kommer, beroende på hur mycket jag har gjort bort mig. Hihi.

RSS 2.0