En slö söndag

Herregud, back to 03. Det var längesen jag var med om en sån kväll som jag var med om igår. Kändes som om jag var 14 igen, men vem har sagt att man inte kan ha kul för det? Jag hade kul igår, även om jag struttade omkring med två flaskor och skrattade ganska mycket. Och självklart skulle själva kalaset börja kring 00.30 också. Är det sommar, så är det sommar.
Jag lyckades i alla fall hålla mig borta från den hemska kameran som filmade Piteås uteliv. Det var verkligen back to 03.

Aldrig i mitt liv har jag haft ett sånt godissug, jag skulle nästan kunna springa bort till Korrepirran, även om jag snuvig som tomten i visan.
Det blir nog en liten godispåse till Beck, idag ska jag bara vara söndagsslö!
Tur att det finns sånna dagar.
See you!


Ingen risk för brunorexi

Jag och Snövit är dom enda bleka i hela Sverige. Det är lite synd att Snövit är läckert blek med svart hår och röda läppar (och en prins) och jag bara är blek med bleka läppar och ett helt vanligt hår och svenska blå ögon. Typiskt. Alla har brunpanik och jag med. Det har ju blivit någon slags tävling om vem som är brunast när skolan börjar om, och inte kommer det vara jag. Vanliga, bleka och slöa jag kommer nog vara där någonstans lååångt ner på listan. Men varför ska man vara brun när det är så bra nostalgifilmer på 4:an varje eftermiddag?
(Jag har visst blivit den tråkigaste i stan. Hoppsan.)


Money, money, money

Nu har jag beställt en massa grejer från www.blush.se, och jag tror jag kommer bli riktigt nöjd. Nu när jag har ett extrajobb så har jag ju en massa pengar att slösa. Jag är ju praktiskt taget rik, så mycket pengar har jag. Till och med över 1000 kronor har jag, faktiskt!


Den 7:e och 8:e agusti skulle bli dåliga dagar för mig enligt mitt horoskåp och det stämde rätt bra in. Igår var en urkass dag! Men än så länge har den här dagen varit helt okej, så jag oroar mig över vad som komma skall. Fast ingen tid för att oroa sig, nu ska jag ut i det tropiska sommarvädret. Underbara sommar!

Fylletankar

Jag tror det slog mig när jag fick ett halsband i bakhuvudet. Det var ett sånt där halvlångt med pärlor som var målade med nån färg som skulle likna guld. Någon hade kastat sitt halsband genom himlen för att det skulle försöka träffa scenen där Håkan Hellström stod, men istället träffade det mig. Tidigare samma kväll hade jag tänkt att där Håkan nu står, har jag gått flera gånger. På precis samma trottoar som scenen var upplagd på. Wow.
Men det var som sagt när halsbandet träffade mig som tanken slog mig. Han är ju bara en människa. Han har, precis som jag, skelett och en massa celler i kroppen. Vad är det som gör han, och alla andra kändisar så värst annorlunda än oss? Folk kastar deras grejer för att idolen ska ha dem istället. Och jag som bara var på en Håkan konsert, han är ju inte ens internationell. Stackars Britney och de andra i Hollywood gänget, dom måste ha det tufft, de måste ju gå omkring med ALLSMÄKTIG skrivet i pannan. Så att de tror på de själv.
Snälla, de är ju bara människor. De andas också luft.

RSS 2.0