En ljusglimt

Det sägs att den första veckan alltid är värst. Oftast brukar jag inte tro på meningar som börjar med "det sägs" (rykten,eller dylikt, är no friends of mine) men den här gången hoppas jag innerligt att det stämmer. Denna vecka har varit en jävla pest, so to speak. Och den är inte ens över ännu. 
Men den här gången, det här jobbet, kanske verkligen ger med sig med tiden. Jag anade faktiskt de första tecknen i dag: första fyra timmarna var helt okej, faktiskt de bästa fyra timmarna den här veckan, och lunchrasten var en ren fröjd. Min grupp har även funnit ett medel för att dämpa det ständiga titta-på-klockan-fenomenet: Mp3!
Vad vore världen utan musik och Morronzoo?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0