a.a

Det är en ungefärlig halvtimma kvar innan mitt unna-mig-själv-för-dagen-moment börjar (Dirty, Sexy, Money), vilket betyder att det är precis nu jag ska läsa om buddhismen för att sedan formulera en frågeställning till kommande seminarium. Paniken slog mig redan igår, att  jag ännu inte hunnit läsa om religionen i fråga. Slutsats: paniken är idag logiskt nog värre och jag borde vid det här laget råplugga (vilket fult otroligt ord).
Vad gör jag? Jag slår på TV:n och fastnar framför "Sanningens ögonblick". Det hade inte ens varit okej att slopa religionsboken för "Debatt", "Agenda" eller "Rapport". Detta fick mig att inse att 1. jag har ett problem och 2. samhället har ett problem.
Jag är inte unik - ingen har missat det nya USA-influerade TV-programmet.
Det är en otrolig affärsidé, riktigt briljant. "Vill du att din tjej ska ha silikonbröst?", "Brukar du spana in din mammas rumpa?" och min personliga favorit: "Är din fru den bästa sexpartner du har haft?". Det är vanliga Svenssons som för en summa pengar inte bara avslöjar sina - förmodligen - djupaste hemligheter utan dessutom förlorar anhöriga på köpet. Annat vore ju konstigt.
Och vi vill bara ha mer! Smaskigare hemligheter, fler tårar, mer svett! Sedan kommer närbilderna (intill minsta pormask!) och vi når klimax.
Men det mest relevanta är väl egentligen: hur långt är vi människor benägna att gå när det kommer till pengar?

Varför läser jag inte om Siddharta Gautama och slår av TV:n och därmed även min pinsamma törst?