a.a

Hittills i mitt liv har jag börjat i flera olika nya klasser och jobb, och förmodligen stundar fler. Inför varje ny klass eller arbetsplats blir jag väldigt nervös, till och med orolig. Det är jobbigt med nya människor och det är framför allt jobbigt med nya människor i grupp. De som har ett bra första intryck i sin ringhörna kan skatta sig lyckliga, medan vi andra, vi som börjar prata om mens bara för att vi aldrig tänker före vi öppnar munnen, vi har en jobbig tid framför oss. Och vi vet det. Vi vet att vi kommer börja prata om den där finnen vi hade på det olämpliga stället den där gången, eller snorkusen som var lika lång som Höga kusten. Det går inte att stoppa Nervositeten, den har likt Ondskan, ett helt eget liv. Den kommer heller aldrig ensam, utan den kilar stadigt med Pinsamheten (som ibland hånglar med Självhatet.)
    Tidigare har jag försökt vara Den obrydda, men jag kan inte låta bli att trilla in i rollen som Lustigkurren med mundiarré. Det har visat sig vara rätt bekvämt på sitt sätt, i och med att jag kan lätt spåra vilka som ogillar bajs. Har absolut ingen lust att hänga med Bajsfobikern. Vi kan ta det senare, då Nervositeten har lämnat plats åt Verum hälsofil.