Pluggflykt
Vi är ganska många som avnjuter etiketten "Helt vanlig" och även om vi alla är unika, lustiga och fina så är vi, ja, rätt vanliga. Jag älskar att vara så där woannli, och jag vet att vi är många som:
tycker det är bra att äta rätt även om vi ibland inte riktigt vet vad det är. Vi trilskas med lite kolhydrater och mycket fett, enbart grönsaker och frukt eller pyttesmå potioner flera gånger per dag, för att i slutändan inse att receptet stavas "sunt förnuft".
uppskattar pyttesmå delikatesser och hög kakaohalt men under en vedervärdigt ensam och ledsen söndagskväll är det enbart Marabou mjölkchocklad (alla smaker inräknande) som hjälper.
gillar dokumentärer av alla det slag och oj, vad obehaglig situationen i Kaukasus är, men när vi väl klickar oss in på SVT Play snubblar vi alltid, på något märklig sätt, till kategorin "Nöje".
lyckas komma ihåg vem som vann Melodifestivalen, men vad hette Libyens lederare nu igen? Stavas efternamnet med G eller K?
vill resa till någon högkulturell stad men hoppsan hejsan, hamnade visst i Phuket.
Förhoppningsvis tillhör även oro inför framtiden dessa vanlighetsdrag. Jag är orolig inför exempelvis yrkesval och under dåliga dagar ser jag mig själv sitta med ett fiolfodral på torget, läsandes gamla blogginlägg, för inte fan kan jag spela fiol. Under dessa dagar fungerar "Helt vanlig"-etiketten som en utmärkt tröst: om vi är många som oroar oss och som inte kan spela fiol, så känns det mer okej. Det brukar ju lösa sig för de allra flesta vanlighetisterna.
